förlåt för allt

jag såg en reklam på mtv idag. den fick mig seriöst att må illa. var nån reklam för anhöriga till folk med anorexia. det fick mig att tänka. och den fick mig att känna mig kass. vilket helvete folk jag älskar har fått gå igenom för min skull. min älskade linda, som kämpade för mig varje dag,som gång på gång försökte övertyga mig om att jag var vacker som jag var, som satt och försökte tvinga i mig mat.ändå gick jag raka vägen till toan och spydde upp skiten.fy fan,hur kunde jag vara så självisk?varför lyssnade jag inte?min underbara mamma,som grät floder för min skull,som jag bara skrek åt.smällde igen dörren i hennes ansikte när hon försökte hjälpa.och min lilla pappa.som jag anklagade honom,skällde på honom,lade skulden på honom för att han inte fanns där.det är enda gången i mitt liv som jag har sett min pappa gråta. och jag skäms som fan för alla de sakerna jag har sagt till honom.min pappa har alltid funnits där för mig,alltid.det var mig det var fel på,det var jag som stängde honom ute,stängde alla ute.jag vände ryggen åt alla som försökte hjälpa mig.hur dum får man bli?om jag hade tagit emot deras hjälp tidigare,kanske det inte hade hunnit gå så långt som det gjorde.då kanske jag inte hade svimmat på badrumsgolvet,då kanske min hals hade fungerat normalt.jag vet inte.det enda jag vet är att jag aldrig någonsin tänker falla ner i mörkret igen.jag har kontrollen nu.och jag tänker aldrig någonsin släppa den.ibland är tanken mer än frestande.då tänker jag på alla er jag älskar så mycket.ni betyder så mycket för mig.och jag tänker aldrig såra er på samma sätt igen.jag har fått nog av spy,tårar,blodiga knogar och ångest.förlåt för att jag inte lyssnade.förlåt för att jag gjorde ert liv till ett helvete.förlåt för allt som jag har sagt.förlåt för att jag har sårat er.